En topptur i Abisko

Jag och min fru stannar i Abisko för en dag innan vi fortsätter vår resa vidare till Lofoten. Vandringen börjar med att jag och min fru tar Liften upp till Aurora station. När vi bara har en dag på oss är det viktigt att ta vara på den. Därför struntar vi att gå upp på toppen och tar liften istället. När vi anländer upp till toppstationen kan vi njuta av utsikten över hela abisko nationalpark och Torneträsk. Aurora station är en bra start för vår vandring upp mot Njulla. Min fru är helt förtrollad av utsikten och att det ligger så mycket snö kvar på fjällen. Det är så att min fru har aldrig varit så här långt norrut så det här är ett stort äventyr för henne med midnattsol och höga fjäll. Stigen upp till Njullas topp är bra markerad men går över flera snötäcken. Vi klafsar på längs med den blöta stigen. Svårt att undvika vattnet nu när snön smälter över allt. Vi stannar flera gånger under turen upp för att fota eller bara njuta av den underbara fjällvärld som Abisko bjuder på.

Toppen bjuder på en ännu mer magnifik utsikt över Torneträsk och fjällen mot Treriksröset. Det är svårt att ta in allt. Allt är så stor och du är så liten. Vi lägger en sten på topp röset och börjar att gå mot Slåttatjåkka toppen som ligger några få kilometer på samma fjällformation. Det börjar med en lätt nedförsbacke och sen en lätt uppförsbacke genom stenig terräng. Fortfarande ganska lätt gått och var vi än går på det här fjället så är vyn helt underbar. Det känns som man kan se hur långt som helst. Under vår färd mot Slåttatjåkka så träffade vi på en Snösparv som flög runt oss. Den verkade lite irriterad på att vi gick  i närheten. Men tillräckligt långt bort för att jag inte skulle kunna ta en bra bild på den.

 

Uppe på toppen av Slåttatjåkka bestämmer vi oss för att ta lunch. Vi hade gjort ett sånt där lunchpaket ifrån frukostbuffén på Abisko turiststation. Eftersom vi var på vår bröllpsresa så hade vi med oss en liten flaska Moët för att fira lite. Det blev en mysig liten lunch i solen med mousserande vin, mjölkchoklad och lunch mackor.  Självklart följde allt skräp ner till Turiststationen igen. Vi försöker lämna så små fotsteg efter oss som möjligt.

Det var nu  vandringen ner började. Egentligen ska vandring inte vara så svår men vi hittade inte stigen som går ner för berget till dalen på grund av snön, Vi fick improvisera lite. Men när vi gick ner mot den plats vi trodde stigen skulle vara så dök en intressant fågel upp som spelade skadad precis under min fot. Jag trodde att jag skulle kliva på den. Den haltade och flaxade med vingarna precis som om den var skadad.  Vi stannade till och kollade och fotade fågel samt artbestämde den. Det såg ut att vara en fjällpipare. Varför den spelade skadad var nog på grund av att vi hade kommit för nära fågelns ägg eller ungar. Fjällpipare fortsatte att spela skadad och ledde oss iväg mot en riktning bort från äggen eller ungarna. Min fru däremot trodde till en början att den var skadad på riktigt. Det var ett riktig skådespel att se fågel spela skada. Jag har sett det förut så mig lurade den inte. Vi följde efter fågeln eftersom den ledde oss i rätt riktning mot stigen vi inte hittade.  efter ett tag så började skadorna försvinna och plötsligt så var den helt frisk igen. Magiskt

Efter det var det bara att fortsätta att gå ner för. Det var lätt till en början då det sluttade nerför lite lätt. Men ju närmare fjällbjörkarna vi nådde ju brantare blev det och svårare att gå. Vi fick även korsa några snöfält för att kunna fortsätta vår färd ner mot dalen. Vissa stunder var det jobbigt att gå på skrå och nerför. Både ben och fötter kändes. Vi började bli trötta helt enkelt. Det är jobbigare att gå nerför än vad du kan tro. Men det vara bara att gå vidare.

29062017-2017-06-29 13.23.05
Snö nerför kan vara klurigt

 

Här började solen värma på och det blev super varmt. Vi fick rätta till klädseln helt enkelt. Hade jag haft short så hade det varit det perfekta valet då. Vi kämpade oss ner till en stig som ledde oss in i nationalparken. Men vägen ner bjöd inte bara på jobbig terräng utan också en ovärderlig vy över abiskorjaure, kårsavagge. Den lilla fjällstigen ledde oss ner och igenom björkskogen. Från att det hade varit torrare på berget började det att bli riktigt blött här nere. Många av bäckarna hade svämmat över och vi fick ta alternativa vägval för att följa stigen mot Abisko turiststation. Här började även myggen komma. Det är inte vanligt att gå igenom en fjällbjörkskog utan att bli myggbiten. Jag lyckades att bli biten flera gånger även om det var lite mygg i år. Myggen verkar gilla mig extra mycket. Vägen tillbaka var en lång och utdragen. Men vi kom fram i alla fall och en fin dag på fjället fick vi. Hemma på Turiststationen väntade en skön dusch och tre-rättersmiddag. Efter en dag på fjället är det hur gött som helst att äta gött.

Att vara i fjällen handlar mer om att uppleva än att prestera enligt mig. Fjällen handlar väldigt mycket om vyer och upplevelser. Under den här turen på några timmar lyckades vi uppleva vyer och natur på ett magnifikt sätt. Vyer som är nästan oändliga och fåglarna som gör saker runt om kring oss levande. Ibland är det som att vara med i dokumentären Planet earth eller någon annan natur film. Du får tid att stanna upp att tänka och få känna. Låta kroppen och hjärnan få ta in saker som den annars missar. Upplevelsen blir hela du och inte bara en del i din hjärna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s